För några veckor sedan anordnade Sida ett arrangemang i Stockholm om hur internet kan främja demokratiska rättigheter i världen. Under det gångna året har Sverige ofta hyllats,  och inte minst hyllat sig själv, gällande hur viktiga insatser som kommit härifrån för den senare tidens revolutioner.

Svenska nätaktivister har varit mycket aktiva i dessa frågor. T.ex. så byggdes det nätverk 2009 för att komma runt censuren i Iran så världen både kunde ta emot och skicka in information som är nödvändig för demokratiska möjligheter. Dessa nätverk används även i Tunisien, Egypten, Lybien, Syrien och så vidare.

Sida anser teknologi så viktig för främjande av demokrati att man numera ger biståndspengar för det.

När land efter land faller i nordafrika och demokrati införs så är Sverige och andra EU-länder där för att se till att saker skall gå rätt till. Det jobbas stenhårt mot korruption inom rättsväsende som domstol och polis. Övervakning och förtryck av medborgare byts ut mot frihet och yttrandefrihet. Nobels fredspris delades i år ut till några kvinnor som jobbat för dessa saker under många år. Flertalet av de andra nominerade var andra aktivister och aktivistgrupper som använt tekniken.

Man får känslan av att internet skapar demokrati och att Sverige står och kämpar för det.

Men, sverige är världens åttonde största vapenproducent (näst största räknat per capita) och har sålt vapen till flera av de länder som är i konflikt. Precis som under balkankriget då det såldes vapen till flera av länderna i konflikt samtidigt som Carl Bildt skulle medla fred. Och det är inte ens därför han antagligen kommer åtalas för folkrättsbrott.

Den nya tidens krig förs mer och mer digitalt. Där är sverige än ännu större “vapenproducent” genom att vi har gigantiska kommunikationsföretag som Ericsson och Telia m.fl. Dessa företag har inte speciellt strikta exportförbud och har uppenbarligen inte speciellt hårda etiska riktlinjer.
Svensk teknik används idag för att censurera kineser när de försöker komma åt internet och det är svensk teknik som används för att övervaka människor i Lybien.

I sverige jobbas det inte heller speciellt hårt mot korruption. Svenska staten ser det som positivt att företag har fått anställa poliser under tiden de utreder ärenden åt samma företag. Det ses som naturligt att politiker dömer i rättegångar. Sverige diskuterar inte om de ska övervaka medborgarna utan när det ska börja och under hur lång tid datan skall lagras. Man inför lagar som ger företag mer befogenheter än polisen där man skippar normala rättsprocesser om personlig integritet.

Om Kadaffi hade velat införa ett DNA-register över alla medborgare hade Sverige och EU varit ytterst kritiska. Fast i Sverige diskuteras det om biobanken PKU, där DNA finns för i stort sett alla födda i Sverige sedan 1975, skall bli tillgängliga för polisen. Det finns även förslag om att göra det obligatoriskt att vara med i biobanken och att införa ett förbud mot att gå ur det. Kortsiktigheten är slående. I en dystopisk framtid kanske Sverigedemokraterna har majoritet nog att kräva att kasta ut med icke-svenskt DNA. Vi låter dem redan idag sitta och döma i rättegångar där invandare är misstänkta.

Och för att gå tillbaka till början – hur kommer det sig att svenskar är så bra på att kringgå censur? För att man har behövt göra det själv i Sverige. Tekniken som används i revolutionerna är samma teknik som används för att kunna kringgå de nya lagarna som införts och införs – IPRED, FRA-lagen, Datalagringsdirektivet, ACTA, IPRED2, för att nämna några få ur en allt snabbare växande lista. Precis som svenskar blev bra på digital kommunikation genom behov (långa avstånd och kyla!) blir svenskar bra på att kringgå censur.