Who controls your data?

One of the big questions of todays world is obviously who the owner of your personal data really is.

Privacy advocates have for a long time been fighting the intrusive data retention laws that has been proposed all over the globe. Information about your connections to the networks are stored and being given out already. The threat that might be the biggest one is however not the one of the governments trying to monitor (since they will ultimately fail at that), but rather that the people we set up as keepers of our data being forced to hand over data.

It was just revealed that Twitter is being bullied into handing over data to the US Government about people involved in/with WikiLeaks of different sorts. The data requested is personal information, such as private messages and IP addresses they have used, and essentially all other data that might be available.

This of course raises a lot of concerns – the US government is forcing a US company to give out personal data about citizens of other nations – for instance Birgitta Jónsdóttir, who also happens to be a member of the Icelandic Parliament. In the non-digital world this would not be acceptable obviously. Even if the conversations Birgitta had is between her and someone on Iceland, it will be handed over if the subpoena is not squashed. The borderless networks are only borderless in use, not in physical locations of the servers containing data.

Facebook has probably received similar threats. We have no idea on what the result of that has been – maybe we will see people being denied Visa into the US in the future for being a member of a Bradley Manning support group on Facebook.

The problem is not that we share our information with eachother – it’s that we don’t own it and manage it ourselves. We entrust companies to do this for us, the same companies that run most of the internet. We’ve gone from a decentralised system with multiple communities to a centralised network with few hubs and major communities that enforce their own social values into our social sphere.
People have been deleted from Facebook for having immoral profile pictures. You are not allowed to mention certain words and URLs on Facebook – not even in our own private messages between friends – making us change our own behaviours.

And control is something that’s everywhere. People host their email with Googles Gmail service, their videos on YouTube. Noone gets paid, besides Google with their stock price going up. We’re even creating the worlds, by far, best translation tool with Google Translate, without getting paid. Instead of this wonderful system being owned by us, the public creators, we’re giving away our input and combined intelligence to a listed company on the US stock exchange.

If you watch the top 100 list of websites in the world you will notice one thing – it’s dominated by a few companies and mostly they are from the US. They do not only control the websites on the list, but also many of them are own and control the servers for many other sites and services. The cloud, a popular term in the current internet sphere, is basically mega server parks where you can rent space for your services. The major players here are Amazon and Google. They are also controlling what you can and can not do on their servers and hence this leads to self censorship in order to not violate terms.

And besides these huge US corporations running most of the services and servers of the network, we are entrusting another US entity to run the heart of the internet – the root servers. This is the system that converts a domain name into an IP address where a service can be reached. It’s supervised by ICANN, an US corporation. And the US department of commerce has a veto on what goes into the root zone file, making them in essence able to control the whole infrastructure of the current internets.

This does not stop on just the web. Apple has introduced the “App Store” concept, where you buy your software (and content) from them directly for your Apple devices. That means that developers of software and content need to abide to their terms of services – hence newspapers started selfcensoring their publications in order to be published on Apple devices. And looking into the future, I would not consider it unlikely that if the new Mac App Store, where you can buy software and content for the Mac computers, would be the only legitimate way to get applications in the future for the Mac users. We are being considered to just consume and not participate. We’re being controlled. Our computers will turn into a consumer application instead of a tool for communication, creation and participation.

And we’re just taking it. We can see how wrong it is, but we’re not doing enough to fight back. It’s time to reclaim the networks. We should pressure legislation to protect the ownership of our personal data, even if hosted by social networks and other services. And we should come up with technical solutions, maybe the like of Diaspora, to physically contain the data in our own spheres, so that it can not legally be given away by the service providers. Because today we’re putting our billions of eggs in the same basket.

Svensk rättssäkerhet

Går igenom förundersökningen till TPB-fallet för att utreda lite saker till min överklagan till Högsta Domstolen. Det är mycket som saknas, mycket som är galet och mycket som är spännande att återuppleva. En sak jag hade glömt var detta:

(Mitt enda förhör med Polisen sker för övrigt några veckor efter att Jim Keyzer fått anställning hos Warner Brothers och NBC)
FHL = Polisens förhörsledare, Jim Keyzer
S = Jag

S: Jag kommer nog inte uttala mig om så väldigt mycket.
FHL: Okey. Vad gör vi här då?
S: Nej det var du som ville(ohörbart skrattar) ha delge mig misstanke och ha mig på förhör.

(ohörbart skrattar) är när alla i rummet skrattar åt att jag påpekar till Keyzer att det var han som krävde att jag skulle komma dit, när han sitter och skriker (högt!) åt mig att jag är “barnslig”, “töntig” och massa annat som svarar “ingen kommentar” på frågorna, nu när han åkt hela vägen från Stockholm, och allt måste gå undan. Min advokat Peter Althin var för övrigt mycket förvånad efter förhöret. Han hade inte varit med om en sån arg stämning på något förhör (och han försvarade Mihajlovic för guds skull) och han förstod inte varför det var sån tidspress. I efterhand förstår jag varför.

Vidare:

FHL: Ja. För du har ju möjlighet att förklara din ideologiska ståndpunkt
S: Fast jag tyckte…
FHL: ….syftet med The Pirate Bay och så vidare.
S: Jasså jag tycker inte att min ideologi har med ett förhör att göra. Alltså min ideologi och min inställning till saker är ju …det får väl jag ha privat är min politiska åsikt som jag får ha för mig själv.
FHL: Det är inte din politiska åsikt jag frågar utan det är din inställning i ….

Han bytte snabbt åsikt om vad han vad ville prata om. Några veckor efter Warner avtalar anställning av den ansvariga polisen för hela utredningen så tvingas jag in på polisstationen för att förklara min ideologiska ståndpunkt. Slå den du! Kom ihåg, han fick ingen påföljd alls för att ha jobbat åt målsägandesidan under utredningen. Faktum är att jag inte var kallad som misstänkt förens några veckor efter Keyzer fått veta att han fått nytt jobb! Han skulle bara avsluta det pågående utredningen så att han kunde få börja sin nya tjänst… och vad hände första dagen på jobbet? Då ringde han upp en delgivningsman som skulle hitta Gottfrid, för att erbjuda sin hjälp att hitta honom, för att delge Gottfrid i TPB-fallet, fast han var anställd av målsägande part! Keyzer visste ju var Gottfrid befann sig eftersom han gjort utredningen och i egenskap av polis kunnat kräva fram den informationen. Och ingen påföljd, eller ens utredning, kom det av att han bytte jobb under pågående utredning.

Oh förresten, de tekniska sakerna jag är dömd för är inte utredda överhuvudtaget, varken i förundersökningen eller slasken finns det ens en inloggning på en av de datorerna jag skulle ha ansvarat för listad, men på alla andra datorer finns det… där pratas det om namn på folk som loggat in som listats osv!

Jag vet att Julian Assange är rädd för att komma till Sverige bl.a. på grund av TPB-fallets hemska utredningsskick, med jäviga domare, jäviga nämndemän, mutade poliser och påtryckningar från USA genom ministerstyre. Det kanske är dags att man städar upp lite och sätter lite strängare regler för hur man ska utreda fall i Sverige. Vattentäta skott mellan olika myndigheter är väl rätt så grundläggande? Även om jag kanske tror att Assange:s fall skulle skötas korrekt just på grund av den enorma massmediala uppmärksamhet kring det, så kanske jag borde kika på ett annat enormt massmedialt uppmärksammat svenskt rättsfall och inse att hans rädsla är befogad. Oavsett om han är skyldig eller ej (jag tänker inte lägga mig i den diskussionen) så har alla rätt till en rättvis prövning. Vi har inte fått det i TPB-fallet, och jag förstår Julians oro.

Högern verkar ha dålig koll på IT-säkerhet!

Som nyss avslöjades här i min blogg så har Carl Bildt trott sig varit hackad, fast det i själva verket var han själv som fick ersättning för att locka svenska män att importera fruar.

Detta med att skylla på andra har jag länge vetat varit en paradgren inom högern. Med den nya tekniken så verkar det dock göras än lättare och bekvämare – det finns ju hela tiden möjlighet att bli hackad och/eller kapad som de också gillar att säga. Nu senast så är det Centerpartiet som, i samband med att deras utspel verkade ha fått bakslag, påstår sig ha blivit kapade.

Det är nog dags att högern lägger lite pengar på IT-säkerhet. Man kan ju ta pengarna från de som sparas genom att sparka arbetare som inte skyller på att ha blivit kapade, utan istället står för sina ord.

Carl Bildt, en inkompetent lögnare

Carl Bildt är en man som ofta far med osanningar. Bl.a. är han misstänkt för folkmord i Sudan men tycker inte det är något att bry sig om så han rycker på axlarna. Det är alltid någon annans fel nämligen!

Som nu, sista dagarna, när det visar sig att han har fått “hackers” på besök på sin blogg. Dessa hackers stoppar hemskt nog in Google-reklam på hans blogg med bl.a. annonser om att köpa fruar och annat. Fast… det är väl bara för att han inte vill betala för sig?

Hans blogg (som jag inte tänker premiera med en länk) finns hos WordPress.com. En sak som är tydligt på WordPress om man skaffar en blogg är följande kostnad:

Advertising

To support the service we may occasionally show ads on your blog, however we do this very rarely. You can remove ads from your blog for a low yearly fee. We also have an option for high traffic blogs to show their own ads.

Det finns att läsa här. Media har inget problem att rapportera Carl Bildts ord som sanning (Aftonbladet m.fl. har verkligen en rubrik som påstår att Bildt ÄR utsatt för en hackerattack).

Det roligaste citatet blir nästan från just Aftonbladet:

Hackare har på sistone fått utrikesminister Carl Bildts blogg “Alla dessa dagar” att se ut som förmedlare av ryska fruar, danska kapitalrådgivare och inspirerande talare.

Det som de borde veta är att han inte bara ser ut som en förmedlare av ryska fruar mm – det är ju just det han gör, och betalar med som insats, för att slippa en kostnad för sin blogg.

En minister som förmedlar trafficing, håller på med folkmord i Sudan – men inte ens vet vad han betalar i hyra för sin egen blogg, utan istället kallar han sin hyresvärd för “hacker” — är det verkligen en sådan minister vi vill ha?

För övrigt anser jag att vi skall åtala Carl Bildt för det där folkmordet snart.

Hovrättsdomen

Ni som inte läst domstolsbeslutet än finner det säkert online. Jag tänkte vara lite egotrippad här och ta upp delarna som gäller mig. Det är nämligen lite intressant.

1) Jag frias för att ha varit talesperson. Det var nämligen lite svårt pga tryckfrihetsförordningen att anklaga mig för det.

2) Jag frias från att ha varit “kontorschef”. Eller nej, de tror att jag varit det, men det kan inte ge något ansvar. Dvs, det finns inget ansvar att man känner människor.

3) Jag fälls for att ha skött en dator – den i min värld så ökända lastbalanseraren.
Denna datorn är en av de tyngsta sakerna misstänker jag. Det kan nämligen kopplas till TPB under hela åtalsperioden och då behöver man inte specificera en tidsperiod som jag “varit medhjälplig”. Jag har erkänt min kunskap om att kunna sätta upp en sådan – och även i ett mejl sagt att jag ska hjälpa till med en sådan! När man då hittar en lastbalanserare i beslaget så känns det uppenbart som jag är skyldig! Eller?

Låt oss titta lite närmare på detta.
* Lastbalanseraren ifråga (Radware, någon modell) är av modell riktigt gammal och skruttig. Det är mycket tveksamt om den skulle kunna hantera trafiken på TPB.

* Mejlet gällde en lastbalanserare till Odeds ena annonsnätverk. Det var alltså ett annonsnätverk som inte gällde TPB ens – det var ett helt annat nät. Jag utförde heller inte något jobb, eftersom det löstes på annat vis. Antagligen så satte man upp lastbalansering i något så enkelt som round-robin DNS eller på routernivå, som är så mycket enklare att göra.

* Lastbalanseraren som togs i tillslaget hörde dessutom inte till TPB! Den bara fanns i ett av skåpen som de gjorde tillslag mot.

* Hade man kikat på TPBs fullständiga nätverkslayout (t.ex. då kikat routerna) så hade man sett att det lastbalanserades i routern redan, och inte via en extern hårdvara.

* Lastbalanseraren var inte heller inkopplad. Det fanns ingen strömkabel eller nätverkskabel i den ens. Dvs, den var inte i bruk överhuvudtaget.

* Hade man loggat in på lastbalanseraren så hade man sett vilket IP som någon var inloggad på sist. Det hade också friat mig eftersom jag inte någonsin loggat in på den.

* Och för att avsluta det – hade man kikat på konfigurationen (dvs, startat upp den och sett) så hade man på två sekunder kunna utesluta att den var använd för TPB. Konfigurationen på den är enkel att visa och hade utan problem kunnat fria mig från att den här ens någonsin varit i bruk för TPB. Det hade varit IP-adresser som gällt andra tjänster!

Lite förenklat; hade polisen gjort sitt jobb och undersökt maskinen i fråga så hade jag friats. Hade hovrätten gjort sitt jobb och undersökt om hur maskinen var konfigurerad (de säger ju att jag är ansvarig för konfigurationen!) så hade jag friats. Hade hovrätten kikat i beslagsprotokollen där det står att maskinen inte är inkopplad varken med nät eller ström så hade jag friats. Hade hovrätten lyssnat på åklagaren, som först anklagade mig för lastbalanseraren, sedan vitsordade att den inte använts, sedan ombestämde sig till att den var mitt ansvar, så hade de ju hört att han vitsordade att den inte användes. Iallafall en liten stund, innan han återigen ljög.

Vidare!

4) Jag döms för att ha skött ekonomi inom TPB. Vad är då dessa ekonomiska grejer?
Jo, jag har hjälpt ett företag att driva in två fakturor. Utan att ta en spänn emellan. Här tycker rätten att jag haft ett ekonomiskt ansvar, som att säga att Svea Ekonomi skulle ha haft det.
Historien bakom detta är att annonsören var mindre vänligt inställd till han som skötte annonserna. Detta ledde till att det blev kaos och eftersom jag är vän med en av de som jobbade på annonsbolaget samt även med han som skötte annonserna så pratade båda med mig. Jag hänvisade till Svea och andra bolag men de ville inte hjälpa till med skulder från utlandet. Efter att samarbetet brutits mellan dessa parter så var det två fakturor kvar som var obetalda. Annonsören krävde att det skulle komma en faktura från sverige (jag har ett intyg på detta från VD:n på bolaget), antagligen för att han inte ville ha konstiga frågetecken i sitt börsnoterade bolags ekonomi om bolag i utlandet. För att få slut på bråket så ställde jag upp och fakturerade, fick betalt och skickade vidare pengarna. Där blev jag tydligen ansvarig för TPBs ekonomi. Ansvarig för 8 månader innan och även i 4 månader efter. Det handlar om två faktureringstillfällen, med dagar emellan. Allt sköttes perfekt med moms, vad det stod på fakturan var korrekt (skulle knappast hjälpt till och dessutom skrivit “TPB” på fakturan om det inte var så att jag utgick ifrån att detta var lagligt och Ok!), och kvitto finns på vidaresändning av pengarna utan en endaste krona emellan. Ungefär som en billigare Svea Inkasso, när de inte ville hjälpa till.
Här kan man ju tycka att rätten har något rätt i att jag får ett ansvar. Fast vad är då ansvaret? Vi pratar här som mest om medhjälp till medhjälp. Det är inte straffgrundande säger de ju senare i beslutet.

För att förstärka ytterligare tar rätten upp min semester till Israel (som enligt dem varit en “affärsresa” – jag har nog aldrig solat mer på en strand på någon affärsresa kan jag säga). Man säger att jag varit med på ett möte med ett annonsföretag. Visst stämmer det. Jag trodde det handlade om annonser för The Video Bay, som var en sajt vi startade under den här tiden. Svårt att veta dock, eftersom hela mötet var på hebreiska och jag fattade noll. Oded (som sköter annonserna) tyckte ändå att jag borde hänga med och säga hej, eftersom jag ändå var i närheten. Här slöts då alltså ett “affärsavtal”. Det har jag aldrig sett en kopia på och eftersom TVB aldrig blev officiellt släppt så var det nog svårt att ta betalt för annonsplatser som inte existerade. Inte heller har man hittat några pengar från den annonsören hos TPB. Inte heller har man frågat annonsbyrån om en kopia på annonsavtalet – för de hade kunnat berätta som det är, att det inte fanns något avtal. Det hade ju såklart friat mig!

5) Man fäller mig för att ha byggt kategorisystemet på TPB.

Jag skulle ha gjort detta under åtalsperioden 1 juni 2005 – 31 juli 2006.
Jag ger er två länkar så får ni dra slutsatserna själva. (Tips: det är ingen skillnad)

Archive.org för TPB/browse.php 2005-06-04 (tidigaste jag hittade – det är ändå långt före mejlen nämner kategorier)

Archive.org för TPB/browse.php 2006-06-13 (alltså två veckor EFTER tillslaget)

Hade man sett dessa saker (om man t.ex. brytt sig om att göra en bra polisutredning) så hade man inte kunnat skylla dessa kategorier på mig.
6) Man påstår att jag byggt databasen och sökmotorn.
Detta för att det står i mejl att jag gjort detta under åtalsperioden. Men ingenstans finns en referens till att det faktiskt var flera projekt som byggdes. Om man tittar på TPB så ser man att det är fan exakt samma sajt idag som långt innan åtalet. Däremot har vi andra byggt ett tiotal sajter, där några finns kvar idag. Video Bay var det stora, och där byggdes det databaser och sökmotorer. Jag byggde visserligen inte sökmotorn ens där heller.

Dessutom har det inte skett någon utveckling av TPB under hela åtalsperioden. Jag kan omöjligen ha utvecklat något som inte utvecklats väl? Det fanns en databas. Det fanns en sökmotor. Sen kom jag in i bilden.

Men vi gör som vi gjorde med lastbalanseraren!

* Sökmotorn var skriven i JAVA. Ett språk jag är en rabiat motståndare av och som jag inte ens kan programmera.

* Om man kikat på vem som loggat in på servern så skulle inte min IP stå med någonstans – eftersom jag inte loggat in på den.

* Om man kikar på vem som loggat in på servern – så skulle den som skött sökmotorns IP stått med!

* Om man kikar på serverns hårddisk så hittar man källkoden till sökmotorn. Jag har fått en kopia på den. På tredje raden av källkodens huvudfil så finns ett fullt namn inklusive ett mobilnummer till programmeraren! Han bor dock inte i Sverige och är inte angiven som part i målet. Varför inte detta? För att han … inte bor i Sverige?

Hade man loggat in på servern och sett att det fanns både namn och telefonnummer till den ansvariga så hade det… friat mig!

Hur är det nu, HD tar upp saker om hovrätten gjort uppenbart grova misstag?

Stämman som stämmer

Jag har alltid sagt att jag blir smickrad om någon laddar ner min musik från nätet. Och plötsligt läste jag i dn att min skiva ingick i rättegången mot Pirate Bay. Då ringde jag EMI och frågade vad i helvete de höll på med. – Håkan Hellström

Är det någon av artisterna i målet som ens VILLE stämma? Vad var det där med ideell upphovsrätt nu igen?

Har (eventuella) mördare upphovsrätten kvar?

Senaste veckan har media varit väldigt flitiga med att skriva om Peter Mangs, mannen som misstänks för de många mordförsöken, samt ett mord, i Malmö på senare tid.

Eftersom vi alla är så intresserade av vad som händer i världen så vill vi veta namn samt se bilder. När Peter Mangs blev arresterad så tog det inte många minuter innan hans namn hade läckt ut på internets, så som det alltid gör. Forum som Flashback är extremt snabba och används ofta av media själva för att hitta information om vem personer är.

Internets ger också media en annan möjlighet – att hitta bilder på den misstänkta brottslingen.

Ta detta exemplet hos Aftonbladet:

(Bild tagen av Peter Mangs :-))

Det kan inte råda någon tvekan om vem som är fotografen till denna bilden. Peter Mangs har uppenbarligen själv tagit den. Detta nämns dock inte i någon byline till bilden. Det nämns överhuvudtaget inte vem som tagit bilden, vilket man vanligtvis är väldigt noggrann med.

Det finns otaliga exempel på dessa bildpubliceringar. Expressen hade tidigare en bild tagen av Peter Mangs här men den togs bort efter det började twittras om det. Expressen själva har inte kommenterat bortplockningen.

Fotografer har samma skydd av upphovsrätten som alla andra som skapar. Men fotografer anses tydligen inte vara några som är speciellt intressanta av mediabolagen att skydda. Det finns t.o.m. en bildombudsman som hjälper fotografer att försvara sin upphovsrätt mot de mediabolag som utan tillstånd publicerar, arkiverar, återgiver på fel sätt, klipper i bilder etc.

En förening som är intressant för just fotografer är Bildleverantörernas förening. Det finns mycket att läsa hos dem om just olovlig publicering. Något väldigt intressant är att det så ofta sker intrång i upphovsrätten i denna branschen att det nästan måste anses vara standard. Så standard att man har en prislista för att reglera skadestånden som skall utgå. Denna prislistan kostar såklart pengar och är inte (snabbt) tillgänglig via nätet.

Förutom den ekonomiska upphovsrätten så finns det dock en annan rätt som det det sällan tas hänsyn till, den ideella. Den reglerar t.ex. möjligheterna för en upphovsman att inte mot sin vilja figurera i vissa sammanhang. Rent generellt så kan vi nog utgå ifrån att en som är misstänkt för mord inte vill att den personens privata bilder skall publiceras på framsidor av tidningar där man framställs i dåliga dagar. Detta bör ju bolag som är så måna om upphovsrätten vara ytterst medvetna. Mediabolagen är ju själva snabba på att känna sig kränkta om någon manipulerar (“remixar”) deras material, klipper ut det i felaktiga sammanhang etc. och pratar högt om en upphovsrätt som människor i allmänhet inte respekterar.

Detta kan ju leda till frågan – är det så att bara ytterst moraliska mediaföretag har en egentlig upphovsrätt som är värd att respektera? Den eventuella mördaren här har knappast fått förhandsgodkänna publiceringarna av hans bilder. Inte heller så kommer han att se att de publiceras – han sitter ju i häktet. Det är helt enkelt brott som begås där man vet att offret inte kommer att klaga.

Utan att ha prislistan framför mig så kan jag utgå ifrån att varje publicering skall ersättas med en ganska anseelig summa, kanske runt 50.000 per webbpublicering, mer i stora dagstidningar. För att inte prata om de (flertalet) gånger som han fått sina alster publicerade på löpsedlar och framsidor av dessa tidningar.

Bolagen som begår dessa brott mot upphovsrätten (nu pratar vi inte medhjälp, utan direkta intrång av kommersiell karaktär) är för övrigt i stort sett samma företag som stämmer oss andra hejvilt. Och hävdar att respekten för upphovsrätten är körd i botten…

Uppdatering: Copyriot har hanterat detta ämnet redan. Tydligen även jag, fast jag har ju valt att inte återställa en backup på min blogg, så jag kom inte ihåg det!

Datalagringsdirektivet

Regeringen har tillkännagjort sin implementation av Datalagringsdirektivet. Det finns mycket att läsa men något slår mig ganska snabbt:

IFPI Svenska Gruppen har i detta sammanhang påtalat att den  tekniska utvecklingen av fildelningsnätverk går snabbt och att det finns en trend mot anonymisering av användare som försvårar eller omöjliggör för polis att identifiera en eventuell intrångsgörare, varför det är viktigt att lagringsskyldigheten är teknikneutral.

Vad skulle regeringen ha för intresse av att lagra saker i fildelningsnät som gör det lättare för polis att identifiera intrångsgörare, i ett system som är till för, citat, “tung kriminalitet som mord”? Och varför frågar man ens Ifpi om deras åsikt när det gäller lagstiftning för att lösa “tung kriminalitet som mord”? Vi vet alla varför. Dags att göra kaoz med han.

FC Forum 2010

(For those who might read my blog for the first time – I never (ok, rarely) edit my blog posts and I write in affect. These are ramblings of my mind and might be contradictory but I’m trying to get a result using writing rather than getting a result with my writing).

I have been spending all day at #fcforum in Barcelona. There has been lots of heated debates going on, but it was not until I got back to the hotel before I really understood how upset I am about something. This post is to get things out of my system and is more “work in progress” than anything else.

First, the representative from SGAE (The spanish collection society) – why is he here? He is a propaganda machine. SGAE have been sending Cease & Desist letters to EXGAE (the hosts). After that he got invited to join as an observer. But more than that – he was allowed to speak, quite heavily. He infiltrated the debates and took a lot of space and time from the talks.
I am not against the democratic act of debate, but I am against the fact that he is participating (not observing) on these grounds;
A) He is a lobbyist, paid to not change his mind. It’s useless to even try.
B) For the pure reason that he is getting attention. “SGAE is reaching out”. No, it’s PR. And we allow them PR on our behalf.
C) He steals time from us getting rid of his organization.

I am not against the collection societies as such. I am against the fact that we have, for some mentally sick reason, agreed that it was Ok to have an employer also act as the union for the workers. The collection societies should have a clearly defined role of collecting fees for licenses. The artists shold have separate unions, maybe underneath different organisations depending on things such as geographical locations, style, artform, platforms or whatever. The split between the entity with the funds (and the interest of maximizing their funds) and the entities dependent upon the funds must happen. This is serious.
The representative (and a record label manager who was also present, I will not mention his name, you can google for it) both said it was “fair and the only logical way to keep control” for having a system of number of votes which is based upon the fact that “the artists that make the most money will have the most say”. This clearly shows that the current situation of how we allow capitalism to decide over cultural (and democratic) values is a decease that must be cured, urgently!

For some reason there are a lot of people at the forum whom are really for a flatrate solution. The problem that I see with this is that we are looking at the situation as it is presented to us, not reflecting over the real situation at hand.

Who actually has these problems that we are referring to? Going over the different parts of the cultural industries we see that they are growing and are in general very alive and well funded. What would then any flatrate model really mean?
The simple answer is that it would just mean an additional cash stream from the public to an industry that does not really deserve this extra money.

When I say deserve, I do not say that the creators of cultural works does not deserve money. But they do not deserve money just because they can have it. As with any other tax, the community should put it where the need is the most. And there exist no need in the cultural industries as a whole, but what is needed is a re-adjustment of the division of it within the industry. Reformation on the way we split the income is of far more value to culture, and inherently society,  than just adding more money to the equation. It’s just as with food; in the west we buy so much food that we throw most away, other places people are starving because of their shortage. There is enough to go around, but some people take more than they need.

So; there is NO shortage of money in the cultural industry and adding a flatrate on top of this just makes the positions for the richest entities within it more powerful and weakens for the rest. We’re feeding the fat beast.

Further more, I also object on the flatrate schemes on most technical levels. To make it short, there are very few methods that can be used to implement flatrate in a broad way. I see three that are somewhat the basic models, and will try to outline them. I do not say that they are the only ones, but the most feasible ones from an implementational view.

One; we try to measure all copies being sent across the network to make a statistical analysis of what is popular and being shared. This method would statistically be the most fair way since every download of a work could be accounted for. It would technically also mean deep packet inspection, total surveillance of all network traffic and it would also mean that we would keep conforming to putting value in a copy itself, and not the meaning or usage of it.

Two; we make it mandatory to stream the works. Works are for free when it comes to the price but not free in the way we behave. It would increase usage of the network itself, it would be open for censorship and other limitations such as regional control; just as Spotify has proven already. It is a non-environmentally friendly solution in both the aspect of humanity and nature.
Streaming is very gnostic to its context. The system must be aware of the datatype and we could not go outside of the set standards in order to conform. This is of course a huge restrain on art. For instance, it is not possible to stream works that are not controllable for the player of the work.

Three; we could do statistical analysis based on volontary feedback. But collecting this data can never be anonymous, contrary to what most people at the conference has wished for (and believed possible) in order to uphold privacy, decided by the pure nature of how the networks operate. It would not be a fair distribution since most works down further in the long tail would probably not show up. It means that only really popular works would benefit from the model, where the usually more interesting works further down the tail would have to pay. This is the totally opposite of sane cultural politics. As a society we should want to support the arts that are outside the most popular scope since this is the new expressions that will lead to new knowledge and thus this is the start of every new cultural platform. Statistical analysis also means that we, somewhere, must legislate on how certain types of players of works communicate with a Data Gathering System. I do not know if that would even be legal. There would have to be some sort of control over the software. I see tons of other problems as well – finding geographical location (many believe that IPs are registered to a country but they are not. Blocks of IPs are sometimes, but not always in the correct location since the core of the network would not be able to function if that was the case), cross-nation information exchange, anti-gaming systems, metadata control. Not to mention what would happen if we start to fund what is unethical expressions. In some countries it would be illegal to listen to white power music, so the system itself will have to prevent that from happening or it will be an accessory to the actual payment of an illegal act. I can go on, and I will, but in another blog post later.

But the most important point; If we are rewarding conformity in culture it will just mean fiscal incentive to adhere to “pop entertainment” rather than cultural expressions.

One obvious argument one could make is that it is currently (in most countries that I am aware of) not the usage of pirated material that is illegal, when it comes to the typical normal works, (with the classic exemption of proprietary software). The flatrate would in that case mean that we would put a economical price on what today is legal (usage) in order to prevent harassment in areas where illegality might occur. And why I touched the subject of software, let’s move on to my next objection about flatrate; what to include and where.

So where? Even if it would be legal to download and upload we have not talked about non-online sharing. This is by far the biggest sharing form in many if not most countries (especially the ones with underdeveloped network capabilities, such as India, United Kingdom etc). We are now no longer neutral towards where it is legal to participate in culture.

And what? A binary based network (such as the internet) has no knowledge or interest in what type of usage is going on. We are opening a dangerous door in adding a system on top of this network that will differentiate between worth-while data and non-worthwhile data. There is also a reason to ask the question why classically defined culture over the internet is being singled out as something we can charge for, but not services or other type of information. As the internets are agnostic to the content, then why should not search engines get paid for each sharing of a search result page? Why should not the creator of a commercial get paid for each play of his work? Why should not the newspapers get paid for each reading on their webpages, and only certain photographers get paid for each view of their pictures, depending on the mere definition of what culture is and is not? Why should not I, as the creator of this blogpost, be included in the fine elite of the people who will participate in this pot of money? An internet flatrate could be the easiest way of funding any service online, obviously (This is one of the basic ideas for Flattr – we build a system that cares only for the transactional parts and not about the content types).

And on top of that – what is the definition and formulas for sharing the money? This is a very technical question and I can’t see any clear or fair answer. Will we count value of culture in bytes all of a sudden? Will we count it in number of works? Why is not pornography culture according to these plans, and if it is (which most say it’s not from my experience) – why not? How many percentage of pornography can be included in a video file until it’s not culture anymore? And who will decide these virtual limitations of the definition of culture, which in my mind typically is defined as free expression, that now has to fit within technological definitions and limitations in order to be legal and funded?

If the answer to these question is that we’re doing this because we want to encourage culture, we need to ask ourselves what WILL encourage culture, not how to respond to the demand of even more economical benefits.

I see multiple other solutions which are more or less better, easier and more true to what the goal must be. We didn’t even touch the discussions of just removing the legislation saying that copyright violation is illegal. What would happen if we did? Maybe it would better to discuss how to increase the governmental spending on the cultural workers themselves. This might be much cheaper and much more effective. It probably is just that, since we would have less new infrastructure to create and maintain, and we could try to distinguish  between culture and entertainment, which is always mixed up in these discussions anyhow because they intertwine.

And what would happen if we just removed money from the equation – if all digital copies of cultural works would be for free and could never be charged for, at all? These questions are of far more importance, at least to me, than talking about how to limit the sacrifices we should do in order to shut some rich people up from screaming for another subsidy in order to not change their business models.

Claes-Håkan Rosvall says “Sorry”

A couple of years ago, Claes-Håkan Rosvall wanted to keep Piratbyråns server after the raid against The Pirate Bay, that also affected Piratbyrån and 180 other entities.

During the negotiations in court about the server belonging to Piratbyrån he wanted the court to realise who the different groups were. He said:

“Piratbyrån is like the IRA and The Pirate Bay is like IRA:s armed forces.”

Besides being confused about the connection between Sinn Fein and the IRA, his move was very political. He wanted to compare the pirates with armed terror activities. Actually calling TPB the armed forces of the armed forces. Very meta.

During a coffee break yesterday, after his closing arguments of course, I asked him why he compared the groups. And I asked if it was for political motives. His answer was that it was “an unfortunate comparison”. For a prosecutor that is a quite weak defense I would say, since he had ample time to decide which argument he was going to use in the negotiations.

My reply to that was if he ever excused his behaviour and he said no. And then I asked again, if it wasn’t appropriate to do that, and he said “well, yes, Sorry for that”. At least he had some sort of sense of moral for once.

(Oh, and he put forward obvious lies during his closing arguments, that goes against things he already vouched for just a few days earlier. Which of course is not Ok for a prosecutor to do. More on that later, after I’ve talked with my lawyer about that.)