Gör om, gör rätt

För några dagar sedan har aftonbladet avslöjat att det finns nämndemän som trots att de är dömda sitter kvar och dömmer andra.

Detta är bara ytterligare en fråga kring hur det svenska rättsväsendets struktur bör se ut. Och det är nästan en av de mindre frågorna.

6.3% av svenska befolkningen är registrerade i brottsregistret. Det vore märkligt om man med inställningen att man skall anses ha sonat sitt straff inte längre får jobba på en arbetsplats som skall se till att människor behandlas korrekt.
Visst, personer som jobbar inom rättsväsendet skall föregå med gott exempel. Det borde även deras arbetsplats i sig själv.

Ett större problem än detta är faktiskt hur nämndemännen tillsätts. I Sverige, som i de flesta demokratier, får inte politiska rättegångar ske. Men i Sverige så har detta till och med satts i system. För att bli nämndeman i Sverige så måste man bli vald av ett politiskt parti.

Detta leder till uppenbara problem. Ta exemplet när en invandrare är misstänkt för ett brott och det skulle kunna sitta flertalet nämndemän från Sverigedemokraterna. Hur mycket förtroende har allmänheten för en fällande dom i det fallet? Även om personen i fråga är det obehagligt att tänka på att politiken kanske var det som ledde till fällande dom. Att förlita sig på en ed som säger att man inte får döma av politiska skäl är att ha en öppen dörr för korruption.

I mitt eget rättsfall har vi stött på liknande problem. Vi hade nämndemän som varit musiker, skivbolagsdirektörer och medlemmar i föreningar som jobbar mot den politiska åsikt som vi åtalade har, oftast med personliga och ekonomiska intressen. En nämndeman som var tilltänkt jobbade på en konkurrerande tjänst. En hade varit ordförande för en organisation som företrädde upphovsrättigheter och kunde inte förstå varför han var olämplig att döma i fallet – han hade ju sådan expertis. I dessa fall var det jag själv som undersökt nämndemännens bakgrund och bett rätten om att entliga dem. Jag ville dessutom entlediga fler med liknande bakgrund men det gick inte domaren med på. Han var själv medlem i en av föreningarna som aktivt jobbar för hårdare straff för brottet jag var misstänkt för.

Oavsett om man anser att vi som blev dömda är skyldiga eller ej så kan man ifrågasätta anledningen till att vi blev dömda. Detta är otroligt skadligt för förtroendet för rättsväsendet. Att förlita sig så blint som vi gör på att folk gör moraliskt korrekta bedömningar och inte blandar in sina privata åsikter och egna ekonomiska intressen är direkt oansvarigt. I dagens system så är det många faktorer som gör att man kan ifrågasätta i stort sett varje dom.

Det finns många system för hur man har en rättegång, exempelvis med en jury. Sverige har valt ett av de sämsta. Vi bör inte prata om problem som uppstår i systemet utan snarare prata om hur vi ska bygga om systemet så problem inte uppstår.

Maintain. Hardline. Kopimi.

Today news reached us that we didn’t get the appeal the TPB case to the supreme court.

We’re not surprised by this. The previous court cases has been filled of corruption. From having the minister of justice pressured by the US to illegally make a case of TPB, through the police officer responsible for the investigation (Jim Keyzer) “just happened” to get a job at Warner Brothers the weeks before I myself got promoted from a witness to a suspect, to the judges in the court cases being either board members, or in one case the actual chairman of the board, for the swedish pro-copyright society, it was clear to us that the supreme court – where many of the judges make a lot of money on their own copyrights – would be hard to persuade to take the case. Even though most of the public would want the case tested there. Even though it’s one of the most important cases for all of the EU.

Sweden speaks well about caring about the Internets. They spend a lot of money and time on helping activists all around the world. But who are these people that they’re so proud of helping? TPB has been one of the most important movements in Sweden for freedom of speech, working against corruption and censorship. All of the people involved in TPB at some time have been involved in everything from famous leaks projects to aiding people in the arab spring. We’ve fought corruption all over the world. We’ve promoted equal opportunities to poor nations around the globe. We’ve crushed the monopoly on information. Our close ones, many who have helped building TPB, have been mentioned as possible winners of the nobel peace prize. I’m not bragging – I’m saying this to make sure that people understand who’s doing the right thing here. I haven’t seen the entertainment industry help anyone but themselves.

Sweden is not used to corruption. Or rather; Sweden is not used to actually seeing the corruption that is there. The society is built upon the view that everyone has high morals and ethics in the swedish legal systems. The globalization of the world has changed that.
The entertainment lobby has bullied Sweden around. And not only Sweden. We see this in legislations such as SOPA, PIPA, ACTA, IPRED, IPRED2, TPP, TRIPS, just to name a few. All of these legislations have the same goal – make sure that the control of the internets goes to the rich people that already have some sort of control outside of the internets.

I’m just one of many millions standing up against this. Even though the outcome (which we still haven’t reached) is not favorable for my personal situation, the end goal that we fight for is so much more important than some peoples personal struggles. I’ll live with not being rich – which is easy when you’re not rich anyhow – the rest of my life. I’ll live with whatever sentence I’ll get in the end – I’ll just finish my book. The fight goes on with or without me, I’m just a pawn. But at least I’m a pawn on the morally right side. I’m proud as hell of what I’ve done and I would not change my involvement in any way. I actually think I could have done much more for the fight. And I will.

Today I urge everyone to make sure that the entertainment industry does not profit from them anymore. Stop seeing their movies. Stop listening to their music. Make sure that you find alternative ways to culture. I’ve founded Flattr.com, which allows you to support people that create directly instead of going through the corrupt entertainment industry. Use it in solidarity to the creators, and to your fellow citizen. Or start a competitor. Spread and participate in culture. Remix, reuse, use, abuse. Make sure noone controls your mind. Create new systems and technology that circumvent the corruption. Start a religion. Start your own nation, or buy one. Buy a bus. Crush it to pieces.

Always act with intent and maintain hardline kopimi.

Polis och åklagare förlitar sig på företags bevismaterial

För oss som följer fildelningsmålen över hela världen så är det ingen nyhet direkt – nästan allt bevismaterial kommer från de anmälande företagen i fildelningsfall.

Professorn i processrätt gör en intressant iaktagelse:

– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?

Detta är exakt vad som hänt i TPB-fallet också. Såväl tingsrätten som hovrätten har tyckt att skärmdumpar tagna av anmälande part är helt Ok. Vi bad under tingsrättsförhandlingarna om att få de torrentfilerna som använts för framställning av materialet. Åklagaren gav oss en cd dagen efter. Den innehöll inte ens alla torrentfilerna. Dessutom kom filerna från servern som de tagit i beslag, INTE från de som laddat ner den. Det betyder att det praktiskt taget kan vara två olika kopior, med olika innehåll. Och just skärmdumpar – det är livsfarligt att ens godkänna dem som bevis för något. Bevismaskinen borde väl ha lärt rätten ett eller annat.

Dessutom, gällande att välja ut bevismaterial – åklagaren ville ju som bekant att vissa av Anakatas kunder skulle anmäla honom för dataintrång då han hade användarkonto på deras maskiner vilket de sett när de kikat igenom vilka som varit inloggade på maskinerna. De kontona använde han självklart för att hjälpa kunderna. Detta kunde man hitta, men däremot kunde man inte ta fram listan över vem som loggat in på de maskinerna som använts till själva TPB. För min del hade detta ju varit jättebra – eftersom jag inte loggat in på sökmotormaskinen en endaste gång, men ändå anses vara ansvarig för den. Som standard på alla TPB-maskiner finns lastlog kvar dessutom, så det är inget som är borttaget. Men ansvarig polis, Jim Keyzer, började ju senare jobba för målsägande….

Kopimi as a religion

(Post in English since there’s very little reports on this in English).

Some days ago news was out that “Kopimistsamfundet” (“The Church of Kopimism”) was officially accepted as a religion in Sweden. People see this as a joke and giggle a bit about it. I’ve been following the church up closely and wanted to post my views on why this is an important move.

The idea behind this church comes from a quite unexpected source, you will probably not be able to guess whom. It’s funny.

In an interview in 2007 or 2008 (I believe, not sure about the date) the swedish lawyer for the MPAA, Monique Wasted, got a question about her views on the people advocating file sharing. Her answer was that “It’s just a few people, very loud. They’re a cult. They call themselves Kopimists.”

She called file sharers “a cult”. But she should know, because besides working for Hollywood she’s also been working as a swedish legal counsil for the church of Scientology. She has for instance helped them sue the swedish government over copyright infringement for putting their bible up as publicly viewable evidence in a court case.

It made me think that it might be benefits to look at what we do as a religious movement. One of the fun things working with The Pirate Bay has always been that we’ve started lots of fun crazy projects. Some work, some (most) fail. I started researching what kind of angle it would give us if we registered a religion.

When the Swedish state church was split from the government, a law about religions was passed to make it possible for anyone to get their religion accepted as long as they had some sort of organisation. The law states that the content of the religion itself is never tried, only that the organisation is there. The law is hence very wide and in order to not be abused for economical reasons, that part of the religion is a separate step, So you won’t get any money from the government (or tax benefits) without a lot of more bureaucracy. But that’s not interesting in this case.

The more interesting thing is that religions in general (I will not go into details here, it’s fun to find out for people in the end) are a bit more protected than political movements. In Sweden the law about freedom of religion is absolute – which means that no other law is higher. That means that laws that is designed to, for instance spy on you, might not be allowed if you commit yourself to your religious act.

In some religions (I don’t know about Kopimistsamfundet yet, maybe they can answer) there’s a Seal of Confession – which means that when you talk to a priest in the congregation, the priest have to keep what you say confidential. This is respected in some countries as law, where the courts can not make the priest testify against the individual. And some religions – at least the Mormons as far as I know – consider all members of the church to be a priest. This is probably the thing that I love the most with kopimism as a religion – we can have yet another form of P2P communication – Priest2priest. With no legal right for anyone to listen in to the conversation perhaps. This must be researched.

Since I’ve had a lot of things to do, projects to start, my church was never started. My working name for it was Church of Copying Kopimists (or short: C.O.C.K. just for the lulz). I told some friends about my idea and in the end they really liked it. This is one of the essential things with how the internet and kopimism works – if you don’t do it, someone else will. I didn’t have to do the work, since the idea that spread was good enough. After a year of iterations it actually worked.

And now, all this remixing and sharing is officially considered a religious move.

Städa framför egen dörr

För några veckor sedan anordnade Sida ett arrangemang i Stockholm om hur internet kan främja demokratiska rättigheter i världen. Under det gångna året har Sverige ofta hyllats,  och inte minst hyllat sig själv, gällande hur viktiga insatser som kommit härifrån för den senare tidens revolutioner.

Svenska nätaktivister har varit mycket aktiva i dessa frågor. T.ex. så byggdes det nätverk 2009 för att komma runt censuren i Iran så världen både kunde ta emot och skicka in information som är nödvändig för demokratiska möjligheter. Dessa nätverk används även i Tunisien, Egypten, Lybien, Syrien och så vidare.

Sida anser teknologi så viktig för främjande av demokrati att man numera ger biståndspengar för det.

När land efter land faller i nordafrika och demokrati införs så är Sverige och andra EU-länder där för att se till att saker skall gå rätt till. Det jobbas stenhårt mot korruption inom rättsväsende som domstol och polis. Övervakning och förtryck av medborgare byts ut mot frihet och yttrandefrihet. Nobels fredspris delades i år ut till några kvinnor som jobbat för dessa saker under många år. Flertalet av de andra nominerade var andra aktivister och aktivistgrupper som använt tekniken.

Man får känslan av att internet skapar demokrati och att Sverige står och kämpar för det.

Men, sverige är världens åttonde största vapenproducent (näst största räknat per capita) och har sålt vapen till flera av de länder som är i konflikt. Precis som under balkankriget då det såldes vapen till flera av länderna i konflikt samtidigt som Carl Bildt skulle medla fred. Och det är inte ens därför han antagligen kommer åtalas för folkrättsbrott.

Den nya tidens krig förs mer och mer digitalt. Där är sverige än ännu större “vapenproducent” genom att vi har gigantiska kommunikationsföretag som Ericsson och Telia m.fl. Dessa företag har inte speciellt strikta exportförbud och har uppenbarligen inte speciellt hårda etiska riktlinjer.
Svensk teknik används idag för att censurera kineser när de försöker komma åt internet och det är svensk teknik som används för att övervaka människor i Lybien.

I sverige jobbas det inte heller speciellt hårt mot korruption. Svenska staten ser det som positivt att företag har fått anställa poliser under tiden de utreder ärenden åt samma företag. Det ses som naturligt att politiker dömer i rättegångar. Sverige diskuterar inte om de ska övervaka medborgarna utan när det ska börja och under hur lång tid datan skall lagras. Man inför lagar som ger företag mer befogenheter än polisen där man skippar normala rättsprocesser om personlig integritet.

Om Kadaffi hade velat införa ett DNA-register över alla medborgare hade Sverige och EU varit ytterst kritiska. Fast i Sverige diskuteras det om biobanken PKU, där DNA finns för i stort sett alla födda i Sverige sedan 1975, skall bli tillgängliga för polisen. Det finns även förslag om att göra det obligatoriskt att vara med i biobanken och att införa ett förbud mot att gå ur det. Kortsiktigheten är slående. I en dystopisk framtid kanske Sverigedemokraterna har majoritet nog att kräva att kasta ut med icke-svenskt DNA. Vi låter dem redan idag sitta och döma i rättegångar där invandare är misstänkta.

Och för att gå tillbaka till början – hur kommer det sig att svenskar är så bra på att kringgå censur? För att man har behövt göra det själv i Sverige. Tekniken som används i revolutionerna är samma teknik som används för att kunna kringgå de nya lagarna som införts och införs – IPRED, FRA-lagen, Datalagringsdirektivet, ACTA, IPRED2, för att nämna några få ur en allt snabbare växande lista. Precis som svenskar blev bra på digital kommunikation genom behov (långa avstånd och kyla!) blir svenskar bra på att kringgå censur.

WikiLeaks and money

WikiLeaks has always had money issues. Whether they’ve been how to get money, how to be transparent about money, how to spend money, whom to spend money on, why to spend money and so forth – these are all issues one deals with in an organisation that doesn’t exist for the reason of making money.

I’ve been quite annoyed with WikiLeaks and the money. I’ve been sad, but I do understand the reasons to it, that it’s been so hard to get full disclosure of the money. Showing the world whom you pay money to for secure and private hosting is obviously like giving out the secrecy, so it’s quite hard to be transparent about that. Still, I want to know where my money goes when I donate to any sort of organisation. I’m also been sad that not more money has been donated to the Bradley Manning Foundation – more was promised then was given. I demand a high standard for organisations like WikiLeaks because they should not have places to attack. If you deal with open cards, you’re less vulnerable to any attack.

So, there’s lots of criticism. But whatever these are, they are nothing that makes WikiLeaks a criminal organisation. Even when I’m upset with the way that a person from WikiLeaks behave, it’s up to me to decide if I’m willing to give money to them or not. Especially considering there’s no ongoing (publicly aware) investigation or a letter from any government saying they should not have the right to receive money.

In my world, you’re not convicted until your actually convicted. A suspicion against you should not leave you without your rights. When you’re under pending trial or conviction, it’s still just pending. Everyone is innocent until proven guilty. So also WikiLeaks. Whatever criticisms one might have.

That’s why I’m so proud of Flattr. When I started Flattr I based it on many of very simple principles. I wanted people to be treated fairly – even when there’s discussion about if it’s right or wrong. I wanted to make sure that everyone had equal opportunity in the system. I wanted everyone to feel that all parts of the system was benefitial to all parts. I wanted the people that work at Flattr to be able to speak their own mind, and feel proud of what they did – and if we do something wrong, tell eachother that. And today, again, I’m so proud to see that this is working. Even though I have a love-hate type of relationship to WikiLeaks, and some of my other co-workers at Flattr as well, we all stand up for the right of WikiLeaks to use the system. It’s a separate thing from any personal views. It’s a political view based on equal rights, the right to a fair trial and the right to partake in society as a peer.

And it’s also why I’m so upset with Visa, Mastercard, Paypal, and so forth. For not abiding to the simplest and most basic views of a democracy. For not standing up for freedom of speech. For rather abusing their market position in order to shut someone up. They’ve done this many times before, but not on this scale. With The Pirate Bay, we lost thousands of dollars in donations when Paypal shut down our account. We never recovered that money. That issue put serious dents into our work. WikiLeaks is a much bigger organisation, so of course the dents will be bigger than for TPB.

The current monetary system is not built for democracy. This whole ordeal with blocking receivers makes this obvious. We have monetary private censorship in place. The people that control the money control the outcome of money. It’s a real problem that we need to fix. I’m doing what I can with Flattr, but we should all try to do our part.

It doesn’t really matter if you like WikiLeaks or not. It’s about allowing private companies to decide if there is a WikiLeaks or not. The judges should be the people – and possibly courts – but never a for-profit company.

Bergen ftw

Jeg hater å skrive når jeg hater å skrive.
Men jeg liker å ta tester som er enige med det jeg allerede tenkte…

Her er testen hvis du vil sjekke deg selv.

TPB AFK – behind the scenes #1

It’s been a while since I blogged, as usual. But this time, I have a small treat for you, dear readers!

Some might know of the project TPB AFK (The Pirate Bay – Away From Keyboard), a documentary about the people once behind The Pirate Bay, made by Simon Klose. Well, Simon has been filming Fredrik, Gottfrid and yours truly, since like 2.5-3 years now. But sometimes, I also film him filming us… so I have some material that he has no control over, and that I’m going to release when I feel like it.

I’m starting with a small clip today (well, I actually put it on Vimeo a couple of months ago but never pasted the link publicly). It’s from last year when I visited Asia. The clip is in Swedish (of course) but I’ve managed to add some ugly subtitles to it. I hope it works anyhow!

I’ll try and post some more behind the scenes material every now and then if you all like this!

Riksdagsval

Om några veckor är det dags för riksdagsval igen. Blev du förvånad? Jag med!

Årets riksdagsval är den 17 april. Så just nu försöker jag hitta vilken kandidat jag skall rösta på då det är ett personval. Tror jag?

Mitt första steg är att välja mellan de gröna eller vänstern. Och de ingår i en oppositionssamarbete med socialdemokraterna. Eller?

Svenska språket är tydligen på tapeten i valdebatterna. Språkets vara eller icke-vara. Om den svensktalande minoriteten skall bevaras eller inte kan man säga. Ett parti har, enligt vad jag sett på public service-tv, 87% kandidater som tycker att svenskan skall bort från skolorna, åtminstone som ett obligatoriskt ämne. Partiet tycker nämligen att den nuvarande majoriteten av befolkningen skall ha sitt eget modersmål som det enda obligatoriska språket i skolan.

Och själv vet jag inte helt om jag förstår frågan bra nog – när jag försöker läsa på om det så är det svårt att bli helt informerad – mina språkkunskaper är ju bristfälliga på nån mer avancerad nivå av annat än de skandinaviska språken. Min instinktiva känsla är nog att det är korrekt, man ska nog inte tvingas att lära sig svenska längre, även om det finns en minoritet som enbart talar svenska. Det är knivigt. Den kvinnliga presidenten verkar dessutom vara emot att avskaffa svenskan.

Det kanske är dags att vara lite tydligare – Nej, detta är ingen sverigedemokratisk dystopi om hur det ser ut i Sverige när invandrarna tagit över i framtiden. Jag är bara finsk medborgare. Och just nu försöker jag lära mig allt om finland så jag kan ta ansvar för min röst.

För mig är det märkligt. Jag är sällan i Finland, kanske någon gång vart fjärde år. Ungefär lika ofta som jag får rätt att bestämma över invånarna i landet. Men där jag bor, oavsett om det är t.ex. Sverige, Norge eller Tyskland har jag aldrig fått bestämma vilka som skall styra landet. Trots att jag blivit direkt påverkad.

Och jag börjar inse hur andra människor i min situation kan känna sig. De som kommer till sverige och inte får rösta. Ändå så finns det hundratusentals svenskar som bor utomlands, kanske sedan tiotals år tillbaka, som bestämmer över dessa människors vardag. Över min vardag, som jag inte själv får rätt att bestämma över.

En fråga som jag allt oftare har talat med min pappa om är just om det är rätt eller fel av mig att rösta i det finska valet. Jag tror inte att min pappa röstar i finlands val, men jag har inte fått ett riktigt bra svar. Pappa är åtminstone född och uppvuxen i finland. Mina enda riktiga kopplingar till finland är min pappas ursprung, mitt ena efternamn som jag fått av honom (det andra är från min norska mor) och att jag ibland måste söka upp en finsk ambassad om jag behöver förnya mitt pass.

Ändå vill jag inte byta medborgarskap. För vad skulle jag bli då? Svensk? Förutom det faktum att jag inte får bli svensk då jag inte bor i landet, trots att jag nog skulle kunna anses vara mer svensk än många av de som emigrerade ur landet för tiotals år sedan, så är mitt finska medborgarskap en direkt förklaring för mig själv om vem jag är. Det är en del av min identitet. Jag är finsk-norsk. Det är min grundsten.

Där man bor och arbetar betalar man skatt. Detta är vi alla överens om. Men varför, när man är med och såväl finansierar som deltar i samhället, kan vi inte komma överens om ett bättre sätt för röstning? När det var val till EU-parlamentet fick jag välja var jag ville rösta – i Finland eller där jag faktiskt bodde! För första gången fick jag en känsla av att kunna påverka min vardag. Ironiskt nog så var det genom att rösta på vem som skulle flytta till en annat land, där de kan bestämma över människor i andra länder.

Jag är ändå lyckligt lottad som har möjlighet att rösta i ett land som till stor del liknar de länder jag brukar befinna mig i – de västeuropeiska, som ofta är lika varandra och samarbetar. Men många som kommer från helt andra länder, som t.ex. Thailand, har väldigt ofta svårt att få svenskt medborgarskap. Även om de kanske får uppehållstillstånd så kanske de aldrig får möjligheten att påverka samhället eftersom medborgarskapet är längre bort.

Kanske är flertalet invandrare utan rösträtt, liksom jag, upprörda över att Sverigedemokraterna kom in i svenska riksdagen? Detta är något som påverkar invandrare i allra högsta grad. Samtidigt säger samhällets regler att det är mer rimlig att låta en utvandrad person få bestämma. Kanske en som bor i Thailand sedan många år tillbaka och som tycker om att “röra om i grytan där hemma” genom att rösta på SD. Detta kan omöjligen vara demokratiskt.

Som vissa vet så reser jag runt omkring hela tiden och som det ser ut nu kommer min röst i detta valet att lämnas in på den finska ambassaden i Serbien. Jag har några dagar på mig att ta reda på vem jag ska rösta på. Fast jag vet fortfarande inte om jag gör rätt eller fel när jag röstar.

Men detta är den enda rösten jag har.

Getting quoted

Here’s a quote from me:

Eventhough they might not force us to use the App store today, it is of course a lucrative move for them to move into forcing you to use their app store to get programs.

Here’s the end result:

… adding that Steve Jobs’ company is “forcing you to use their App Store to get programs.”