Jag blev inbjuden till Panora i Malmö för att tala lite innan premiären på filmen Snowden. Här är ungefär vad jag sa.
Min koppling till dagens film är i grunden min bakgrund som tekniker – och att jag arbetat med wikileaks och hel del andra mer eller mindre kända projekt som jobbat för yttrandefrihet och transparens. Jag var med tidigt om digital kommunikation, långt innan internet var tillgängligt så använde vi modem och det som hette BBS:er. När internet väl slog igenom hade vi tekniker och datorintresserade ett enormt försprång: vi visste hur allt fungerade, vi hade redan fått de bästa mejladresserna och domänerna, vi hade redan tagit alla IP-adresser. Personligen har jag kontroll över fler IP-adresser än vissa afrikanska länder. Precis som i pyramidspel så handlar ofta teknisk utveckling om att vara först på plats för att ha kontrollen.
När samhället sedan bestämde sig för att flytta de flesta funktioner till internet, som tv, radio, tidningar, telefonsamtal, bankärenden och allt annat, så har man gått till oss tekniker och frågat om vi kunnat hjälpa till. Det är vi som byggt samhällets nya infrastruktur. Precis som generationerna före oss byggt vägar och järnvägsstationer, så byggde vi internetoperatörer och egna virtuella telefonoperatörer som exempelvis Skype.
Skillnaden har varit kostnaden för investeringar. En motorväg kostar en miljon per meter. För samma pris som en meter motorväg kunde skype skaffa sig miljoner av kunder och börja göra en grotesk vinst. Med en så liten investering kunde man senare bli världens största telefonbolag. Utan att staten la sig i, utan att man diskuterade samhällsansvar. Att bygga en motorväg innebär att man måste skaffa sig tillstånd från myndigheter, undersöka hur det påverkar samhället med tanke på allt från buller, miljö och hållbarhet till att inte konkurrera med andra trafikslag. Att bygga upp internet gjordes oreglerat. Och otroligt naivt, med ett tänkande om att allt digital är bra och att tekniken ska bli samhällsbärande. Och att teknik av någon märklig anledning skulle vara neutral. Och att, av någon ännu märkligare anledning, samhället hade ett ansvar för att anpassa sig efter den nya tekniken, inte tvärtom eller i samförstånd.
Jag tror personligen inte det finns en direkt motsats mellan internet och samhället, det är i förlängningen samma sak. Jag tror däremot att det vore lämpligt om teknikutvecklare och samhällsutvecklare samarbetade.
Som det ser ut idag så är tekniker och riskkapitalister de som bygger det digitala samhället, mycket sällan utan ett vinstintresse. Vi slår bakut i samhället när någon nämner privatisering av motorvägar eller sjukhus, men internet är i dag stort sett privatägt. Viss minimal reglering sker, där experterna som styr oftast kommer från internetbaserade företag. Lite som att låta bankmän reglera bankväsendet. Eller riskkapitalister sköta sjukvården.
Ett aktuellt exempel på problem detta leder till är att norges statsminister nyss skrev ett vädjande brev till Mark Zuckerberg om att tillåta vissa yttranden på facebook, istället för att lagstiftning kunde användas för att inte låta facebook censurera dem. Eller för att citera en av sveriges mest kända kapitalister Jan Stenbeck: idéer är bra, pengar slår idéer, politik slår pengar, men teknik slår politik.
Gamla lagar blir ofta inaktuella när ny teknik kommer. Det innebär dock inte att de moraliska ställningstaganden bakom dem försvinner, eller för den delen bör försvinna. Istället för att tycka att teknik ska få styra, så kanske vi borde komma fram till hur vi ska styra och reglera teknikens inverkan. Teknik är absolut inte neutral. Teknik byggs av någon som i sig har en tanke med den. Och vi har en ny maktelit: tekniker och riskkapitalister. När vi pratar om klassklyftor borde vi lägga till en ny aspekt: de som kan teknik, och de som inte kan. De som bygger teknik, och de som inte gör.
Detta leder mig in på frågan om vad dagens digitaliserade samhälle behöver: en större diskussion om moral och ansvar. Det finns många tekniker världen över, men ändå väldigt få exempel på någon som ställer sig upp mot makten på det viset som Edward Snowden gjort. Varför har inte fler reagerat, varför har inte fler gjort något åt detta? Samhället behöver backa upp och uppmuntra visselblåsare. Skolor kanske borde ta upp moral och samhällsansvar i sina tekniska utbildningar, istället för att blint tro på vad Kjell Höglund sjöng: “Maskinerna är våra vänner, utan dom inget paradis”.
När det gäller det som Edward Snowden har avslöjat så är det för övrigt inget som vi tekniskt insatta aktivister inte hade varnat för. När man förstår hur oskyddat internet i grund och botten är rent tekniskt, så förstår man också hur enkelt det går att ta över vissa bitar av det. När man ser på hur internets rörelse mot centraliserade tjänster, som drivs av företag som facebook, google, amazon och apple, så förstår man vilken guldgruva det är för såväl hackers som övervakande stater. Men det finns ett antal problem med att redovisa detta för allmänheten: ägandet av tjänsterna är privat, tekniken hemlig och inte speciellt transparent. Trots detta hyllar vi internet för de fantastiska möjligheterna vi får för yttrandefrihet och demokratisk transparens.
I Sverige hade vi för några år sedan en stor diskussion om FRA, Sveriges motsvarighet till NSA. Den nya lagen de ville få igenom handlade om just mer spaning på vad som sker i fiberkablarna. Det var högljudda diskussioner, och många av oss tog upp exempel om vad som kunde hända. Exempel som var baserade på ganska rimliga gissningar ut efter hur samhället samt tekniken fungerar. När FRA-lagen till slut gick igenom, trots gråtande politikers tal i plenisalen, så var det åtminstone med några begränsningar på vad informationen fick användas till. Media granskade allt de kunde då. Men bara några år senare så uppdaterades FRA-lagen utan större protester, och media täckte inte detta speciellt mycket. Inte ens det faktum att FRA blivit prickat för brott mot FRA-lagen ett otal gånger har fått speciellt mycket uppmärksamhet.
Eller för den delen reaktionen som kom efter Snowdens läckor: FRA blev avundsjuka på USA:s möjligheter och krävde än mer tillgång till vår personliga information. Allt för att stoppa terrorister; men en enkel fråga: om FRA stoppat de terrorister de påstår, var är då åtalen för de planerade terrorattackerna? Vi kanske borde granska granskarna lite hårdare. FRA är för övrigt den myndighet som har fått mest ökning av tillslag av någon myndighet i Sverige. Om det pratas det inte så mycket.
Sverige har en annan roll i dramat kring Snowden och datan. Vi är ett av de länderna som samarbetar närmast med NSA och vi är också ett av få länder där det pågår en aktiv lobbykampanj för att ge Snowden en fristad att bo, istället för Ryssland där han nu befinner sig. Trots Sveriges historia om att stå upp för de som står upp för oss, så ignorerar vi att hjälpa en man som vi borde vara stolta och lyckliga över att få hit. Istället för att hjälpa USA spionera på våra egna medborgare så borde man sätta ner foten och kräva lite respekt för den personliga integriteten.
Det Snowden avslöjade var ju just hur enormt lite privatliv vi har idag. Men till trots för hans avslöjanden så har saker egentligen inte förändrats. Snarare går utvecklingen åt andra hållet, där länder nu försöker komma ikapp USA i frågan om datainsamling. Till trots för att Snowden avslöjade att EU:s topp-politiker, därtill Angela Merkel, blivit telefonavlyssnade världen över, så har EU gått med på ännu mer datautbyte med USA. Idag måste du intyga för din bank om du är skatteskyldig i USA, även om du är 13 år gammal och ska öppna ditt första sparkonto på din lokala sparbank i Eslöv. Och när dina föräldrar överför din första veckopeng till dig så skickas information om detta till USA. De lokala kriterier som finns i EU och Sverige för att myndigheter ska få lov att granska dina bankärenden behöver USA inte uppfylla. De får rå tillgång till all information utan några särskilda begränsningar. Och för bara några veckor sedan så gick vi med på att ge USA all information om resor. Såväl inrikes som internationellt kommer nu NSA veta vilket tåg, buss eller flyg du befinner dig på. Faktum är att många länder ofta får information från USA om inhemska angelägenheter, eftersom USA har större tillgång till länders medborgares data än vad dessa länder har själva.
Men till trots för alla avslöjanden om hur datan samlas in är intresset från media och allmänhet ganska svalt. Vi medborgare har “rent mjöl i påsen” säger vi. Fast mjöl har för övrigt ett rätt kort bäst före datum, och tiderna förändras. Helt plötsligt används informationen för något helt annat än det var tänkt. Kanske sitter Sverigedemokraterna i regeringsställning nästa år och vill ha tillgång till den där biobanken med DNA som vi i Sverige började samla in på 70-talet. Där nästan alla som fötts i Sverige sedan dess finns registrerade. Ändamålsglidning med datainsamling är en internationell sport och Sverige verkar intresserade att komma på god andra plats efter USA.
För till trots för alla avslöjanden verkar vårt intresse snarare ligger på personerna som avslöjat sakerna än vad de avslöjat. Vi är mer intresserade av Edward Snowdens privatliv och hur förhållandet mellan honom och hans snygga flickvän ska utvecklas. Lite som än dokusåpa på steroider. Den som vinner i Big Brother får en jävla massa pengar, den som förlorar i Snowden-såpan hamnar på livstid i fängelse, eller värre. Och hans möjliga vinst? Spelar ingen roll vad han vinner, för han får ändå inte åka och hämta de priser han fått. Precis samma är det i historien kring Chelsea Manning. Fram tills för några dagar sedan så hungerstrejkade hon för att få tillgång till hormoner för sin könskorrigering. Hon är utsatt för tortyr i USA, för att ha avslöjat USA:s hemligheter om bland annat hur de torterar människor. Men vårt fokus är på dramat Julian Assange. Det är lättare att ta till sig, eftersom dramaturgin är större. Sällan eller aldrig pratar vi om vad som faktiskt finns i pappren som kommit ut: hur många som mördats i Afghanistan och irak, hur många lagar som länder bryter. Varje gång någon visselblåsare träder fram så blir fokus på just dem eller de runt dem, aldrig på materialet. Kommer ni ens ihåg vad Erin Brokovich avslöjade, eller minns ni mest filmen där Julia Roberts hävde ur sig svordomar och var lättklädd? Snowden själv förstod detta och försökte därför hålla sig från rampljuset så länge det gick. Nu ska vi se en hollywoodlångfilm om honom. Inte om PRISM eller de andra programmen han avslöjat.
Varje gång fel i samhället avslöjas så verkar det som att vi tror de kommer lösas automatiskt nu när vi vet vad som hänt, istället för att direkt börja ta tag i problemen. Boken 1984 av George Orwell handlade om ett scenario ganska likt det vi står med idag. Jag tänkte börja runda av med ett citat från honom:
“Något likt 1984 skulle kunna hända, det är åt det här hållet världen är på väg just nu. I vår värld kommer det inte vara några känslor förutom rädsla, ilska, triumf och självförnedring. Sexlusten kommer utrotas och vi kommer överge orgasmen. Det kommer inte finnas någon lojalitet förutom lojalitet till partiet, men det kommer alltid finnas maktberusning, alltid, och det kommer alltid finnas glädjen i seger, lyckan i att trampa på en hjälplös motståndare.
Om du vill ha en bild av hur framtiden ser ut, föreställ dig en stövel, som trampar på en människas ansikte, för alltid. Slutsatsen av denna farliga mardrömssituationen är enkel: låt det inte ske. Det är upp till dig.”
Orwell hade nog fel om framtidens orgasmer, jag tror att internet och tindr har gjort mer för orgasmerna än någon annan historisk uppfinning. Det mesta andra han sa kanske vi däremot borde fokusera mer på: det är tyvärr vårt kollektiva ansvar att lösa situationen som vi har idag, men frågan är nog hur vi ska få människor att engagera sig i förändringsarbetet som krävs. Filmen vi nu ska se är kanske en film som kan få oss att bli mer engagerade. Jag hoppas på det, men med rädsla för att vi kanske än en gång fokuserar på personerna bakom istället för vad de avslöjat.
Jag hoppas verkligen filmen är spännande. Men om ni liksom jag jobbat hårt hela veckan och råkar somna så finns den säkert tillgänglig på pirate bay när ni kommit hem. Tack för mig!