Det känns som 2005 igen. Nyheten om att fildelare krävts på miljontals kronor dök upp i mitt flöde och jag trodde på riktigt det var en gammal nyhet.
Något annat som kändes som 2005 var att antipiraterna fick ställa sig och basunera ut “fakta” hur som helst till ett trött media som inte direkt ställde motfrågor. TT citerar visserligen bara men samtidigt så ställer de inga uppföljningsfrågor. Precis så som det var när vi startade Piratbyrån just för att vi tröttnat på att media inte riktigt gjorde sitt jobb.
För såhär är det. Antipiraterna hyllar rättegången mot mig och några andra, den så kallade The Pirate Bay-rättegången, som en framgång. Att de närmaste mutade och hotade sig till domen är de rätt tysta med. Minns ni? SVT avslöjade att USA hade utövat påtryckningar och hot om handelssanktioner mot Sverige. Veckorna efter att åklagaren säger att The Pirate Bay (TPB) inte begår några brott så begär samma åklagare ett gigantiskt tillslag mot TPB. Sedan följde följande rättsskandal: polismannen som gjorde utredningen råkade även jobba åt Warner Brothers (dåvarande justitieminister Beatrice Ask tyckte det var lysande att svensk polis var duktig nog att få jobb åt stora viktiga amerikanska företag), domaren i rättegången satt även i styrelsen för en intresseförening FÖR upphovsrätt (där bolagen som anmält TPB var stora bidragsgivare), nämndemän som hade skivbolag. Fällande dom. Överklagan till hovrätten – samma veva om igen! Två domare som satt i styrelser för upphovsrättsföreningar (där anmälande bolagen är bidragsgivare), nämndemän med färdiga intressen (minns ni han som jobbade åt Spotify, som ser på TPB som en konkurrent?) och så vidare. Och sen HD som vägrade ta upp fallet och vägrade berätta varför. Trots att EU-domstolen har gett vägledande dom som friat i exakt likadant fall.
Phew. Det är mycket att komprimera ner. Nu står upphovsrättsbolagen där igen. Kämpar för “artisternas bästa”. Mot dessa skurkar som tjänar pengar på att dela kultur gratis (vet inte hur pengarna kom med i bilden, men så säger de ju). De pengarna de vinner är ofta 10 miljoner kronor som skall betalas av en 20-årig kille. I ett konsumenteristiskt kapitalistiskt samhälle, exempelvis det vi lever i, så är det så nära ett livstidsstraff man kan komma. Vinsterna de får har de aldrig, i något land, delat med sig av till någon artist. När upphovsrättsbolagen vann mot exempelvis Napster och Kazaa fick de in hundratals miljoner. Noll kronor gick till artisterna de säger sig skydda. Pengarna går till att stödja rika advokater.
Nej, istället sitter advokatbyråerna där och gottar sig. De tar pengar från barn och unga för att skydda någon de inte någonsin gynnat. De säger att domen mot TPB blev en brytpunkt i debatten – vilken debatt menar de? Den om att sveriges rättsväsende kanske är ett öppet mål för korruption, knappt utan lagar för att anställa poliser eller advokater? Den om att den med mest pengar vinner i dagens sverige? Eller den om fildelning? Eh. Vem pratar om fildelning år 2015? Ska vi börja prata om vi är för eller emot frysboxarna nu också, isbitsindustrin kanske vill förbjuda dem.
Det vi borde prata om är hur vi fixar så dessa parasiter på samhället – upphovsrättsindustrin, advokater som säger sig agera åt stackars artister etc – kan få lov att fortsätta med detta. Varför sätter vi inte ner foten? Och varför, i herre jösse namn, låter vi någon gå med på TTIP-avtalet som ger dessa parasiter än mer makt och inflytande i samhället. Har vi inte lärt oss något?