Låt ALLA få behålla sin internetuppkoppling

På SvD brännpunkt 9/12 så skriver några svenska filmproducenter om hur upprörda de är över att Pirate Bay fortfarande finns på internet. När jag läste deras artikel så blev jag mycket förundrad. Är de seriösa? Jag tror tyvärr att de är det.

Jag vill inte tråka ut er som läser den här bloggposten för mycket med de sakerna som är uppenbara fel men några saker måste jag bara besvara. De nämner att Grant Thornton “visat” att TPB hade tjänat 5 miljoner. Deras “visning” gick ut på att de tog en lista med snittpriser på reklam (med namn i stil med “The 10 most economically succesful internet sites in the world”), utan att ta hänsyn till att i stort sett ingen vill betala för reklam på TPB på grund av den politiska känsligheten med det.
De multiplicerade den siffran de fick fram med åklagarens påstådda “86 annonsplatser” (som är alla de möjliga kombinationerna av sidor du kan få om du går in på TPB, inklusive “Om TPB” t.ex.) och multiplicerade sedan den med den trafikmängden som man gissat sig fram till (genom att spekulera kring riktigheterna i hur Alexa gissar trafik). Om Grant Thornton visar 5 miljoner, och åklagaren gissar på 1.2 miljoner (inte 19 miljoner – det var hollywoods advokat som sa så), men sedan rätten fastställer till 800.000 (under nästan fyra års tid – då har de faktiskt dessutom räknat om några fakturor som skickades som påminnelse!) så är det ett ganska fint bevis på att dessa filmskapare av vissa skäl valt vilken källa de vill ska ha rätt.
Antal användare som TPB har har dessutom ingen som helst inverkan på trafikmängden. Det har alltid varit frivilligt att registrera sig där. De flesta som gör det misstänker jag gör det därför att man inte kommer åt erotiskt material utan att göra det. Så om det är någon som kan klaga där är det väl porrindustrin (vilket de gärna gör – men filmbranschen bryr sig inte om den sidan av sin bransch eftersom den kan ge dåligt rykte att beblanda sig med… upphovsrätt gäller de etiska rena tydligen, inte de smutsiga…)

Inte heller bestämde någon domstol att TPB är olagligt. Rätten påstår att det var olaglig fildelning som skedde med de verken i fråga som var med i rättsfallet – ett trettiotal verk av miljontals tillgängliga. (Kuriosa: ett annat verk fildelade dessutom bevisinsamlaren själv olagligt men slapp undan straff trots att det var det enda fallet man faktiskt visste vem fildelaren var….). Det fanns ingen utredning kring de andra verken. När jag visade en jag gjort med vänner på någorlunda vetenskapliga grunder så klagades det högljutt på motståndarsidan i rätten. De ville ju inte ha bevis som inte var till deras fördel.

Dessutom gällde rättegångarna privatpersoner, inte en fildelningstjänst på internet eller något företag som driver en sådan. Det var personer som dömdes för medhjälp till upphovsrättsintrång. TPB kan ha anses varit ett verktyg för att göra det. Men även om någon dödat någon med en kniv, så är inte kniven i sig olaglig.

Högsta domstolen valde att inte pröva fallet. Filmskaparna tolkar det (återigen) så som de känner de vill att det skall tolkas; som att HD har beslutat att TPB är olagligt genom att inte pröva det. Ett beslut om att inte ta ett beslut betyder faktiskt inte att det är beslut mot något annat.

Och precis samma sak är det i frågan om att TPB blivit nersläckt i Finland. Man väljer att ta upp de fall som väcker stöd för en själv. I Norge har det t.ex. kommit beslut i Högsta Domstolen om att TPB inte får blockeras av internetoperatörerna. Jag hade gärna sett en diskussion kring varför olika länder, som dessutom står varandra såpass nära, kan ha så olika syn på precis samma fenomen. Men i en svartvit värld finns inte plats för dessa nyanser.

Filmskaparna är dessutom (som alltid) upprörda över internetleverantörerna. De påstår att dessa leverantörer av internettillgång skulle tjäna massa pengar på fildelning, vilket då skulle motivera dem till att inte vilja blockera TPB och andra tjänster. Jag har själv jobbat mycket med den branschen (och gör till viss del det fortfarande) och vet att den största kostnaden för en operatör oftast är just bandbredden. Bandbredd kostar för alla operatörer, det är inget som bara finns tillgängligt för att man lagt ner en fiberkabel med massa kapacitet. Kapaciteten sitter i de faktiskt fysiska begränsningarna i hårdvara, de fysiska begränsningarna i att gräva ny infrastruktur och vilka avtal man kan få. Standardpriset på en Mbps global trafik ligger oftast runt 30 kronor. Att folk i Sverige då har 100Mbps uppkoppling gör att operatörerna kallt räknar med att de inte kommer användas till fullo – då skulle det kosta operatörerna upp till 3000kr i faktiska utgifter, för ett abbonemang som drar in 2-300kr per månad.

Man kan jämföra det med ett gymkort. Om alla faktiskt använde sina kort så som de betalar för det skulle gymbolagen gå i konkurs. I jämförelsen är det fildelarna som kommer till gymmet när det öppnar och går därifrån när det stänger…. Skulle internetleverantörerna blockera TPB m.fl. så skulle de spara massa pengar. Det gamla argumentet om deras vinster på fildelning håller helt enkelt inte.

En partsinlaga är alltid en partsinlaga, som min bloggpost t.ex.. Och jag tycker det är bra att alla parter får möjlighet att skicka in dessa inlagor. För att väcka debatt, för att få folk att själva välja genom att lyssna på parternas argument. Hellre ser jag att mina motståndare skriver och uppmanar till något, än att de korrumperar rättsväsendet för att få sin vilja igenom. Tidigare har ju den här branschen t.ex. anställt polisen Jim Keyzer samtidigt som han utredde fallet om TPB där de var anmälande part. De har spenderat (minst) tiotals miljoner kronor på lobbyism i det dunkla för att försöka få igenom Acta, IPRED och datalagringsdirektiv. De har uppmuntrat varandra att likställa fildelning med barnporr. De har bjudit ministrar på fina middagar och skrivit hemliga brev om hur bra samarbeten de haft med dessa ministrar.

Och just därför anser jag det är så bra med internet. Nu när vi vet alla dessa saker genom den transparens och kunskap som internet bidragit med, så kan inte längre en kraftfull part korrumpera rättsväsendet för att få tyst på sina motståndare utan risk för att avslöjas. Tjänster som TPB, Wikileaks och Twitter gör ju att det är omöjligt för enskilda företag eller individer att styra informationen till deras fördel. Den fria plattformen som skapas gör allas röster lika viktiga, och allas snedsteg kan (på gott och ont) visas upp.

Så trots att jag tycker de filmskaparna mest är ett gäng med griniga gubbar (för några kvinnliga regissörer fanns inte på listan, och de släpps ju ändå inte fram i svensk filmindustri), som inser att de förlorar sin bekväma position till andra som jobbar på mer realistiska sätt, så är det viktigt att vi får höra och de får prata. Jag förstår ju när jag lyssnar på dem hur felaktiga slutsatser de tar, vilket avväpnar dem och deras argument.

Utan en möjlighet för alla att få ta del av internets fina möjligheter så skulle ju inte heller dessa grinpellar få göra sig hörda. Hurra för internet!