TPB-bok

Jag håller på att skriva en bok om TPB, har gjort det (långsamt) i flera år. Fick min dator stulen en gång så över halva boken försvann – men det är Ok, nån behövde väl pengarna för datorn och samtidigt var den delen av boken rätt sunkig. Sista månaderna har jag skrivit mer och mer och nu börjar det snart bli dags att publicera något. Här är lite småtext utan rättstavning och sånt! (För de som inte vet: jag har en policy att jag aldrig ändrar i bloggposter, felstavningar och sådant får stanna kvar. När jag sätter punkt för en mening är den orörbar. Det gäller även texterna till boken, tills den skall formateras och fixas för slutpublicering. Utan de reglerna får jag inget gjort…)

Hur jag träffade Fredrik!

Ibland säger man att CSN är de som är högst ansvariga för att Sverige har haft sådan framgång inom musikvärlden. Att genom en stabil och bra låneordning har människor kunnat ta CSN-lån, skita i att plugga och istället leva och göra musik. Inom svensk dataindustri är kanske Telia och Ericsson lika mycket att tacka på liknande vis. Vi är många som fått gamla nedärvda datorer från deras gamla misslyckade projekt. Datorer är inte alltid bara datorer, utan vissa som används för specialiserade uppgifter är det få som vet hur de kan användas. Därför säljs de maskinerna av billigt eller ges bort när avskrivningstiden så tillåter. En gång fick jag tre maskiner från en vän på Ericsson som bara var några år gamla. Några år tidigare köptes dessa in för över en kvarts miljon styck. Maskiner som de flesta inte förstår hur man använder, som vi som älskar teknik tycker är jätteroliga att leka med.

Jag hade tre av dem. IBM AIX RS6000-datorer. De stod i mitt vardagsrum på Värnhemstorget. Lägenheten var på 180 kvm och var den enda jag kunde hitta i Malmö efter att ha letat länge. Flera rum, de finaste tyvärr, stod helt tomma. I det absolut finaste rummet fanns det stora rundade fönster med utsikt över hela värnhemstorget. För att komma till rummet fick man öppna flera pardörrar genom rummen som låg i fil. De flesta hade en eller inga möbler eftersom jag inte hade råd och/eller lust att skaffa möbler. Jag visste inte hur jag skulle möblera ens.

Ned i finaste rummet så stod iallafall dessa tre maskiner vanligtvis. På varandra. Rummet var kanske 30kvm stort, hade fiskbensparkett, burspråk och det var närmare 4.5m till tak. Tak med stukatur. En riktig paradvåning. Här hade jag alltså endast dessa tre datorer, i mitten av rummet. Mina vänner som såg dem tyckte jag hade satt dem där som en hyllning men sanningen var nog mest att rummet låg så långt borta från mitt sovrum att om jag startade dem så slapp jag höra ljudet. Eventuellt kan det ha varit malmös finaste serverrum, men för mig var det mest ett rum jag slapp möblera.

Speciella datorer kan bara göra speciella uppgifter. Detta var ingen datorer att spela spel på. Det var avancerade maskiner för beräkningar, databashantering och andra saker som var kritiska att alltid kunna ha igång. Allt var utbytbart under drift. Du kunde såklart byta hårddiskar när den var igång. Men även processorer, minnen, fläktar. Datorerna var byggda för att kunna stå igång dygnet runt, för alltid. Perfekt för tjänster som ska vara så stabila, men inte särskilt viktigt för några datorer som står på hög i en lägenhet och mest samlar damm.

En dag på IRC frågade en god vän om jag hade någon dator över att låna ut. Det var Piratbyråns tracker som behövde den eftersom deras databas inte kunde hantera all trafik som börjat komma. Jag kände inte direkt till trackern. Som mest hade jag hört talas om Suprnova och aldrig fattat tjusningen i BitTorrent egentligen – jag laddade ju ner alla mina saker via FTP, som gamla kompisar hade. Faktum är att jag laddade ner sakerna från samma ställe som de flesta stora releasegrupperna laddade upp till. Men jag gillade tanken på att göra det lätt för alla människor att dela material och ville såklart hjälpa till.

Min vän satte mig i kontakt med en kille i Göteborg som hade nicket TiAMO. Jag undrade först om han var italienare och föreställde mig en mörk kille med lite skäggstubb, mousse i håret och med en uppknäppt skjorta som avslöjade hans tjocka brösthår. En som tyckte han var guds gåva till kvinnor. Det sista var nog det enda som visade sig stämma…

Servern i fråga användes tyvärr aldrig till TPB. Istället blev den under något år eller två en dator för Piratbyran.org. Den byttes ut veckan innan TPB-tillslaget mot en fjärdedel så stor server, då rensad från alla gamla privata filer som funnits på maskinen. Det var nog bra. Senare gav jag bort maskinen till Forskningsavdelningen. Och när det var ett tillslag där så orkade polisen inte bära med sig den stora klumpen. Den vägde helt enkelt för mycket – en försvarsteknik om något.