För oss som följer fildelningsmålen över hela världen så är det ingen nyhet direkt – nästan allt bevismaterial kommer från de anmälande företagen i fildelningsfall.
Professorn i processrätt gör en intressant iaktagelse:
– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?
Detta är exakt vad som hänt i TPB-fallet också. Såväl tingsrätten som hovrätten har tyckt att skärmdumpar tagna av anmälande part är helt Ok. Vi bad under tingsrättsförhandlingarna om att få de torrentfilerna som använts för framställning av materialet. Åklagaren gav oss en cd dagen efter. Den innehöll inte ens alla torrentfilerna. Dessutom kom filerna från servern som de tagit i beslag, INTE från de som laddat ner den. Det betyder att det praktiskt taget kan vara två olika kopior, med olika innehåll. Och just skärmdumpar – det är livsfarligt att ens godkänna dem som bevis för något. Bevismaskinen borde väl ha lärt rätten ett eller annat.
Dessutom, gällande att välja ut bevismaterial – åklagaren ville ju som bekant att vissa av Anakatas kunder skulle anmäla honom för dataintrång då han hade användarkonto på deras maskiner vilket de sett när de kikat igenom vilka som varit inloggade på maskinerna. De kontona använde han självklart för att hjälpa kunderna. Detta kunde man hitta, men däremot kunde man inte ta fram listan över vem som loggat in på de maskinerna som använts till själva TPB. För min del hade detta ju varit jättebra – eftersom jag inte loggat in på sökmotormaskinen en endaste gång, men ändå anses vara ansvarig för den. Som standard på alla TPB-maskiner finns lastlog kvar dessutom, så det är inget som är borttaget. Men ansvarig polis, Jim Keyzer, började ju senare jobba för målsägande….